Jag vet inte hur andra ser på det, men det är skrämmande att en enstaka ikryssad ruta, en påskrift på ett papper, kan förändra ens liv och bestämma riktning på den. Det känns lite mäktigt och ett stort val, speciellt då jag vantrivts i min skola de senaste fem åren. Vikterna skiftar genom att fokusera och välja efter sociala eller studiemässiga faktorer. Det blir antagligen det sistnämnda. Jag har inga förhoppningar att jag någonsin kommer anamma förmågan att konversera med normalt folk om saker de finner intressanta, haha. Om det inte intresserar mig (saker som skolmassakrar, psykopater, seriemördare, American Horror Story eller någon annan tv-show/film/bok som är bra) tappar jag tyvärr lätt intresset. Vem det än var som skapade mig glömde allt att tillämpa social kompetens, vilket nu leder till att mitt liv kommer, som nämnt innan, i ett torp på en lerig åker mitt i en skog med mina tretton katter. Om jag inte blir nunna.

Okej, den där tanken var väldigt skrämmande.